måndag 20 november 2017

Om rädslan att bli slagen av mig själv.

Var du rädd? frågar Jonny. En helt befogad fråga då vi pratar om känslan när man kliver in i en bur för att slåss tills antingen jag eller motståndaren är medvetslös, utstrypt, utlåst eller i ett sådant tekniskt underläge att domaren av säkerhetsskäl bryter matchen. Och nej, jag var inte rädd. Inte för våldet i sig som man kan tro. Det enda jag varit rädd för är att förlora. Mot mig själv.


Jag intervjuas av ultralöparparet Jonny och Ellen mer kända som grundarna till "Pace On Earth" i deras podcast med samma namn.
Vi pratar om min satsning som elitmotionär i MMA. En starkt växande sport som jag tror de flesta känner till idag via UFC och de svenska storstjärnorna som Alexander Gustafsson och Ilir Latifi bland flera.
Varför utsätter man sig för något sådant? en sådan uppenbar risk för den personliga hälsan? Vem är man som person om man är förmögen att försöka slå en annan människa medvetslös?
Det låter ju inte riktigt klokt egentligen.
Och kanske borde jag ha ett svar. Visst borde jag efter att ha funderat länge och djupt på dessa frågor och kommit till insikter om mig själv och någon slags förklaring. Ett välavvägt svar som berör min personliga utveckling. Den alla ständigt eftersträvar. Eller inte alla kanske, men många.


Men vet Ni vad. Jag har inget svar. Inget bra eller ens hyffsat tillfredsställande i alla fall. Jag tyckte bara det var roligt. Ville se om jag kunde bli riktigt bra. Jag vill inte vara en sån som ger upp, en man kan knuffa omkull. Jag vill känna mig stark och tålig. Och jag gillar att slåss. Även om det inte räcker som drivkraft till att köra på den nivån jag gjorde.


Men nu då? När jag inte fightas längre. Vad ska jag hitta på nu? För lusten att pusha mig själv bortom min bekvämlighetszon finns kvar. I två år har jag odlat den och återigen var det lite slumpen som puttade mig i en riktning. Jag ska bli ultralöpare. Funderingen hade funnits ett par dagar men Jonny lurade mig att ta det sista steget till beslutet. Sommaren 2018 ska jag springa Ultravasan 90 km. Som vägledning i min träning har jag anmält mig till Pace On Earths online coachingprogram "10 månader mot tio mil" Kika in och låt dig inspireras av deras hemsida:
PaceOnEarth


Det kommer bli toppen. Och jag accepterar att jag inte har svar på allting. Det får räcka för nu att jag bara är en sån person som vill testa så många olika saker som möjligt under livet. En sån som vill ha roligt.


Under ultraintervallerna i helgen. KUL


Lyssna gärna på vårt samtal i podden. Och resten av avsnitten också. Jonny och Ellen är verkligen proffsiga och det är väldigt intressanta intervjuobjekt. Sen har de så härlig avslappnad stil och lugna röster att lyssna till.




Stund för reflektion under löptur


Nu ska jag göra en bucketlist. För annars får jag inte tummen ur och genomför alla de olika sakerna jag sitter och drömmer om att göra. Det blir bara massa pladder och det är ju inte så konstruktivt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar