Här kommer en dikt som beskriver hur jag mådde i mitt medberoende som barn. Hur jag tänkte kring relationen jag hade till min alkoholiserade pappa.
Var så god...
Ta min nyfikenhet och kraft.
Bruka min välvilja och längtan.
Släck din törst med mitt oskyldiga barnasinne
Fördunkla mig och lämna mig i en självuppfyllande förtvivlan.
Midsommar är gräslukt, blommor i håret och sorg i bröstet. Högtiden då vuxna beter sig som barn och ansvarskänslan ligger långt ner i magen under nubbe och sill. Högljudda och gapiga stapplar de omkring på lantstället och kastar uppslupna blickar på grannen. Kubb är en förtäckt smekning på baken. Kom och sitt i mitt knä lilla stumpan. Närmar sig det förbjudna. Skiter i konsekvenserna. Trevande och äckligt. Någon tar till nävarna. De små är de tappra. De om inte syns. Som snällt går och lägger sig och håller andan när mamma nattar med spritandedräkt.
Gud som haver barnen kär, snälla gör så att mamma och pappa inte blir sjuka och dör. Jag lovar att aldrig bråka mer. Amen.
Trots att min pappa dog för 15 år sedan och att jag är fullvuxen nu så blir jag fortfarande orolig när jag står inför årets alla suparhelger.
Glad midsommar allihopa!
Önskar Er en dag full av skratt och värme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar