onsdag 27 januari 2016

Lösaktiga Lisa

Jepp, sån är jag, en riktig liten slinka.
Jag horar runt bland olika aktörer med en tillsynes helt outtömlig hunger efter fler. Så har det alltid varit.
Jag upptäckte tidigt att en enskild inte kan tillfredsställa alla mina behov så det passar mig bättre med en liten samling som alla tillhandahåller sina speciella funktioner.
Vissa är hårdare och kräver explosivitet och styrka medan andra är mer stillsamma och där fokus istället ligger på koncentration samt ett noggrant utförande. Där emellan vänder jag mig till några enkom för njutning och återhämtning.
Men det är inte utan att personer i omgivningen höjer på ögonbrynen.

Sporter..sporter talar jag alltså om Era snuskhumrar!

Om man är osäker på vilken träningsform som lockar fram lusten till rörelse hos en finns inget bättre än att helt ohämmat prova olika typer av träning.
De flesta gym och klubbar erbjuder så kallade provträningar där man som novis är välkommen att hänga med och testa mellan 2-3 pass/klasser innan man tar ställning till om man vill fortsätta.
Det är helt fantastiskt och något jag verkligen uppmanar människor att göra. Då hinner man känna på träningsformen, miljön, instruktörerna och stämningen i sin helhet.
Vidare tycker jag att det finns en vinning att välja ett gym eller en klubb där det erbjuds flera olika typer av träningsformer med både styrka och kondition och olika grupp pass.

Vill man gå obemärkt förbi väljer man med fördel ett större gym med många medlemmar och smälter in i mängden. Söker man däremot en mer familjär och vänskaplig gemenskap bör man ansluta sig till en mindre klubb där alla medlemmar uppmärksammas och det finns en mer kamratlig stämning.

Själv har jag genom åren (38 snart 39 närmre räknat) tränat racercykel, mountainbike, tennis, karate, gym och gruppträning, fotboll, squaredance, löpning, thaiboxning, kickboxning och MMA. Sista året har jag även lagt till lite simning. Allt har varit roligt och utvecklande och att ibland byta form och riktning på träningen har gjort att jag aldrig tröttnat på att vara aktiv.

Min längsta relation har dock varit med kampsport i olika former. Jag började med karate som13-åring och har trots ett par längre uppehåll för operationer och barnafödande aldrig helt lagt den på hyllan och är aktiv än idag.

Jag skulle kunna prata mig varm om kampsport men det blir lätt långrandigt. Men jag vill ändå utmana och uppmana alla att gå och prova någon kampsport ett par gånger. Jag har aldrig funnit någon annan aktivitet som är så rolig och fysiskt utvecklande. Kampsportsklubbar är ofta som en fritidsgård för vuxna. Viss disciplin krävs men det erbjuds även mycket värme, lek, kamratskap och personlig utveckling. Alla hjälps åt och ödmjukheten inför varandras olika fysiska förutsättningar är given.
Alla kan träna kampsport, gammal som ung, otränade som toppatleter och Linköping (där jag bor) har ett bra utbud av klubbar för olika kamparter.
Det finns klubbar med mer fokus på sparring (man slåss kontrollerat med och på varandra) och andra där sparring helt kan uteslutas för att istället ägna sig åt kampsporten för styrka och fys utan sparringinslag, det finns med andra ord något för alla.

På Kampsportcentret i Linköping har jag tränat MMA (en kombination av markkamp och stående fight) sedan 2005, det är min moderklubb.
På den tiden visste inte gemene man vad MMA var, och inte jag heller.
Jag var i ärlighetens namn mest intresserad av alla halvnakna män i slampiga små tights.

Det var mitt i terminen så jag hoppade in en grupp som redan hade koll på läget.
Efter en gedigen uppvärmning gick vi ner på mattan för genomgång av brottningsteknik och därefter följde lite fri brottningssparring.
Där fanns en till tjej där så vi parade ihop oss och satte igång. Döm till min förvåning när denna väna varelse med långt böljande hår och väldoftande kläder plötsligt förvandlas till en diabolisk markatta med dödliga avsikter. Hon hade flera trix i rockärmen och kullerbyttade över och runt mig och ströp mig från alla håll och kanter i ett besinningslöst tempo. Jag försökte förtvivlat undfly hennes krumbuktande men lyckades inte med annat än att hamna i possitionen "my ass on her face".
Att det skulle vara pinsamt hann jag inte tänka på i stundens hetta och när ronden var över tackade vi varandra och gick vidare till nästa person för en ny omgång.
Trots att man vältrar sig över okända personer är det konstigt nog inte det minsta laddat eller märkligt. Kamp såväl stående som på marken blir snabbt något väldigt naturligt och det är alldeles alldeles underbart.
Sedan den dagen har jag troget fortsatt och det har lett till ett SM guld i shootfighting, ett SM silver i Submission Wrestling, två år i svenska MMA landslaget, ett VM brons i MMA, och många oförglömliga år som bara blir fler och fler.


Ursäkta att bilderna är skärmdumpningar från mobilen, har inte lärt mig redigera ännu.

Vill här illustrera hur svårt det kan vara att knäppa en bild på en grupp BBJ freaks med uppenbara särskilda behov.

 
 
Stora och små kan träna tillsammans, tro mig. Och whats not to like liksom!
Dessa big boys på KC är ödmjukheten själv och jag har aldrig varit rädd att de ska golva mig.
 
 
 
Nu ska jag kila iväg till en annan klubb med fokus på thaiboxning (Fight Center). Där håller jag på att skola in mig till thaiboxningsinstruktör. Det är en stor del i min resa från fanatisk till fantastisk. Målet är att inom en inte allt för avlägsen framtid börja arbeta mer med kampsport. Så fortsätter min strävan mot att lämna det jag trott jag måste göra mot att göra mer av det jag verkligen brinner för att göra.
 
 
Komsi komsi in i kampsportens magiska värld.